Om Ole Dammegårds helt otroligt, fantastiskt, spännande och tankeväckande bok ”Likt Tårar i ett Regn” (2018): Jag läste ut den i natt. Kunde inte släppa den. Berättelsen var mer än otrolig. Hur vågade Ole? Vilken styrka! Vilket mod! Vilken nästakärlek som hans berättelse utstrålar. Hädanefter kommer jag att se på nyheterna från krigsländer och om flyktingarnas vidriga omständigheter med öppnare med medvetna ögon.
Dessutom avslöjar Ole att han verkligen är en pennans mästare, inte bara talets.
Jag har valt ut några meningar som ruskade om:
”Vi levande sluter de dödas ögon, men när ska de döda öppna våra?”
En vän till Ole säger: ”Ge mig en anledning att leva… bara en enda anledning. Det är allt jag begär. Hemma i Sverige hade jag kunnat ge honom otaliga. I Khomeinis Iran förblev jag tyst.”
Jag avundas dig som ännu inte läst den…
